Ridge Geyserville 2010

Efter att ha blivit exalterad och erigerad av Ridge's Estate C.S. -08 kunde jag inte låta bli att köpa Geyserville 2010 då jag av slump sprang på den på det lokala bolaget. Första flaskan i den nya stående tävlingen "Hemliga flaskan". En mindre mängd vin i flaska/glas skickas ut till de två andra deltagarna. Vi räknar poäng under en termin i ungefärlig enighet med Munskänkarnas betygsprovningar, vi har 2 chansningar var. Första omgången står undertecknad Bäverjävel för.

Ridge Geyserville 2010 har ett härligt djup i ett ungt utseende med viss transparens, rött med lilablå tendenser. Direkt från kylen bjuder vinet på svarta vinbär, plommon och julkryddor där nejlika är i spetsen. Efter lite tid i rumstemperatur öppnar vinet upp med katrinplommon och russin bakom några härliga björnbär. Lite vanilj kan skådas från faten som annars inte är alltför dominerande utan snarast kompletterande med nämnda vanilj och nyhyvlat trä.
Lite av faten dyker upp direkt i munnen. Fina och påtagliga tanniner som vägs upp mycket bra av syran. Övergångarna är riktigtfina. Överlag mörkfruktigt med björnbär och fina fat som smeker på en bra stund i munnen, sista stunden utgörs av mysiga russin. Lite bröstvärme gör sig påmind men ingen egentlig spritsmak som kan uppfattas som störande, åtminstone inte vid ca 18-20 grader. Sammanfattningsvis riktigt mysig frukt, tilltalande kryddighet och ypperligt hanterade fat. Riktigt gott, ändock är det något som saknas. Lite skit, kött och annat gött hade nog renderat mer komplexitet och högre betyg. ++

Sammanfattningsvis relativt hands-off-arbete i källaren utan tillsatt jäst, vinet fick 13 månader på Amerikansk ek varav 10% ny. Mer finns att läsa om vinet här.

4 bubbel och 4 söta

Nicolas Feuillatte, Champagne Brut extrem', N.V. Finare sprits i utseendet i ett ljust gult vin. Nötter, russin, torkad frukt via aprikos. En dos mineraler och vitpäron. Frisk, fin och fräsch doft som ger en del terrorirkänsla.
I munnen kruttorrt med mineralitet och minst sagt pigg syra. Citronpräglad med finfin längd och härliga små runda bubblor. ++
SB 329:-

Pol Roger, Champagne Vintage, 2002 Diskret bärnstensfärgat men också relativt ljust i färgen väldigt små bubblor. Brioche och baguette är det första som dyker upp i nosen. Pärondrag och mineralitet via flinta av hög kvalitet. Frukt via aprikos och persika av det ljusare slaget. Runt och fint i näsan.
I munnen rent av ljuvligt runt med bubblor som är helt briljanta. Nötighet och brödighet finns absolut på plats och är riktigt trevligt tillsammans med de lyxiga bubblorna. Svag etanol men ej störande. Riktigt lång, rund och brödpräglad eftersmak. Svagt +++
SB 448:-

Antonini Ceresa Prosecco la Robínía, N.V. Mycket ljust, närmast vatten med bara en liten skvätt urin i. I doften övermogen ananas, ingen påtaglig mineralitet. Efter några minuter tittar tutti-fruttigodis fram och dominerar doften. 

Trevlig i munnen med lite sötma, syran något för dold i detta bubbel med grova bubblor. Sjysst för priset och kan funka som apertif. Starkt 0
SB 85:-

Langlois, Cremant de Loire brut, N.V. Också ett mycket ljust vin. Präglat av syra på nosen, främst via citrusfrukter med citron som främsta frukt. En hel del skitigare än många av kvällens övriga viner.

I munnen klart högre och bättre syra än proseccon. Svag alkoholbeska men rätt bra. Också lite väl stora och ruffiga bubblor. Bra längd. +
SB 119:-

Domaine des Baumard, Quarts de Chaume, 2008 Ljust halmgult. Hallon, vinbärsblad, passion- och annan fräsch och nymogen exotisk frukt. Mineralitet påtaglig, främst via doft av pilgrimsmusslor. Stort, friskt och komplext utan tydliga botrytisdrag från första början. Någon svårplacerad underton ligger hela tiden och myser i botten av glaset, den både retar och triggar mig. Riktigt härligt!
Sött, men här finns en hög ljuvlig syra som skapar tämligen perfekt balans i vinet. Runt och med mycket bra längd där mineraler och frisk exotisk frukt simmar runt. Tveklöst bästa dessertvinet jag någonsin provat. Betyg i generösaste laget ++++
SB 419:-

Chateau Grillon, 2009 Honung och arrak i ett tydligt botrytispräglat vin. Passionsfrukt och blomster i en varm och småkvalmig doft.
Upplevs mycket sötare än Quarts de Chaume då syrorna inte alls står upp emot sötman på samma sätt. Ringer kvar bra och är ändå ett trevligt vin till de sötare desserterna som provas. Svagt ++
SB 128:-

Chateau Raymond-Lafon, 1997 I glaset finns en del koppar och gubbpiss, trevlig orange färg. Rökigare Sauternes med klara sherrydrag. Honung, övermogen frukt och lite saffran. Vinet upplevs (väl) oxiderat på näsan.

Sött med skaplig balans och en trevlig smak av russin tittar fram. Klart moget, i ärlighetens namn lite väl övermoget och oxiderat men spännande och ack så gott till rätt efterrätt. Lite spritighet via sherryvibbarna. Starkt +
SB 322:-

Chateau du Levant, 2009 (saknas på bild) Svulstigare och än mer kvalmigt i förhållande till Grillon, lite brödigt inslag som är rätt trevligt. Stråk av saffran dansar förbi i näsan.
Än mer obalans i syra-sötma axeln och upplevs som nästan provocerande söt. Längden är ok. Det är inget fel på vinet i övrigt och skämmer absolut inte bort sig till saffranstryfflar eller andra riktigt söta saker. Inte direkt komplext eller spännande men jag har inget problem att dricka det igen. +
SB 109:-

Rollan de By -09

Chateau Rollan de By 2009 avnjuts till kalventrecote och trattkantareller.
Färgen kan snarast liknas vid oxblod med blå kant. Första intrycket som osar upp ur glaset är präglat av källare och rostad ek, bakom skönjs mörk frukt. Doften mynnar successivt ut i svartvinbärsblad, punsch, lite tobak och ceder.
I munnen är det fint och inte alltför tungt med tanke på område, druvsammansättning och de nya faten. Tanninerna är härliga, uttorkande och ganska kraftiga. Lite bläck och en ansenlig mängd ek är vad som främst präglar smaken. Eftersmaken dras med ett fint anslag av päron och stannar kvar rätt bra i munnen.
Sammanfattningsvis Bordeaux- och vänstra stranden typiskt men lite för lätt på frukten och för tung på faten. Betyget är kanske i snålaste laget. +

Fonterutoli 2007

Marcheso Mazzei, Fonterutoli 2007 är lilarött och ganska tjockt, en del ljusstrålar tar sig dock igenom. Stor kaffearom, plommon och mörka mogna körsbär är det första som osar upp ur glaset. Lite portvinstoner bidrar med en likörtouch av något eldigt slag. Överlag doftar vinet absolut gott men är ganska tillrättalagt med väl mycket ek.
Mörkt i munnen där syra och garvsyra följs åt. Träet och etanol lägger i en extra växel halvvägs in i smaken då lite beska och sprit tittar fram, inte helt olikt att suga på en spritpenna. Bra längd i en smak med en del mörk frukt som sakta övergår till kafferost. Tanninerna har börjat malas ned och är därför skapligt behagliga idag. Tveklöst korrekt och ganska gott, men också långt från att vara en höjdare då det är väl opersonligt. +